Välkommen till min nya blogg!
Blev så berörd av det du skrev. Att säga upp bekantskapen med sin familj är en stor sak så jag förstår att du gått igenom svåra saker. Men det är bra att du tar avstånd från det du tycker är fel, det viktigaste är att man mår bra och inte har folk omkring sig som stjäl energi och inte behandlar en på rätt sätt. Själv har jag inga föräldrar kvar i livet, men de har inte ens funnit där ens när de levde...och relationen till syskon har inte alltid varit så enkelt den heller. Man tycker att ens familj är de som borde stötta en och finnas när man behöver det men det är tyvärr inte alltid så. Med tanke på din sjukdom tycker jag att din familj borde finnas där för dig och förstå, men jag vet ju inte vad de har gjort mot dig. En dag kommer de kanske att förstå och ångra sig, kan man hoppas. Jag är glad för att du har annat i livet att glädjas åt istället! Kram
Tack Annica!
=) Glädjs av det jag har idag. Det jag skrev är bara en liiiiten del av vad som hänt mig på vägen. Att starta upp en blogg , sen att skriva är bara det ett stort steg. Det lär nog komma en hel del , lite då och då om mitt liv. Många som påpekat och gör fortfarande att jag ska skriva en bok. Men väljer att börja så här istället =) Att försöka vänja sig att skriva och berätta när jag har orken och kraften.
Kram!
